Blogg

Min hjärna har redan tagit sommarlov

Jag och min klasskamrat stirrade in i datorskärmen med tomma ögon. Vi hade suttit helt tysta och orörliga i flera minuter. Båda hoppades nog att den andra skulle komma med en snilleblixt och färdigställa hela rapporten. Men i själva verket var vi båda långt borta. Till synes upptagna i djupa tankar men med huvuden som ekade tomma.

Såhär blir det varje år. Så snart sommaren och terminsavslutet börjar närma sig blir det så förbaskat svårt att koncentrera sig på det kvarvarande skolarbetet. Vädret är för fint, allt är för grönt, sommaren ligger i luften och det är omöjligt att inte bli påverkad. I mitt fall har det resulterat i att jag känner mig helt tom. Det är som att min hjärna har tagit sommarlov utan min tillåtelse. Rätt opassande eftersom jag befinner mig i slutskedet av en uppsats och behöver all koncentration som jag kan uppbåda. Fram tills nu har vi tragglat oss fram, skrivit varje mening mödosamt och med förenade krafter. Rört oss framåt i snigelfart. Som två zombies med skrivkramp.

Vi kan jobba koncentrerat i korta stunder. Men sen sitter vi där igen och stirrar oss blinda på orden tills de bara blir bokstäver och tappar sin mening. Eller så spårar vi fullständigt och skrattar tills tårarna rinner av ett felstavat ord eller något liknande. Jag antar att en positiv aspekt av våra utmattade huvuden är att vi har fått extrem låg humortröskel. Hör om dagen översatte vi meningar från engelska till svenska på google translate tills de blev helt obegripliga och det räckte som underhållning. Ja, vi har sjunkit till den nivån.

I dag färdigställde vi vår rapport och firade med en high-five och några timmars ledighet. Nu återstår en ganska omfattande process av att skriva om, kommentera andras uppsatser och skriva om vår eget arbete igen. Men sen, kära vänner, ska jag låta mitt huvud ta sommarlov på riktigt ett tag. Det hoppas jag att ni gör också.

Emma Öst